Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
diktsvit


den persiska mattan



Formen är

bara en form

av form

lugnet sprider sig

allt känns enkelt

och självklart

*

Som ringarna på vattnet

sprider sig formen

i min kropp

och bildar mönstret

på en persisk matta

mitt öga tittar ut

*

Mörkt ur rött

det varma blodet väller fram

ur mattan

sårade blommor

söndertrasade

under min häl

*

Blodsvallningarna

under den tunna huden

det är en hårfin gräns

mellan såret

på insidan

och utsidan

*

De såriga blommorna

under foten

saven som stiger fram

och förstör hela mönstret

på den persiska mattan

*

De arabiska ornamenten

är slingrande ormar

på mattan

deras långa gröna

giftiga tungor

sticker mig

i foten

*

Blodet från såret

i foten

och saven

från blommorna

beblandar sig

det bildas nya mönster

på mattan

*

de arabiska ornamenten

tröstar

de såriga blommorna

ormarna slingrar sig

ut ur mattan

mitt öga gråter

*

Utan de slingrande

ormarna på mattan

det mörka elementet

försvinner tjusningen

*

Jag stampar på

de såriga blommorna

blodet väller fram igen

och dränker hela mattan

nu är den röd djupt mörk röd

*

Havet av blod

mitt öga ser rött

mattan

är en gungande ocean

*

De såriga blommornas

späda blomblad

strös för vinden

nu är det bara knoppar

och sargade stjälkar kvar

*

Mönstret på mattan

ändras hela tiden

den röda färgen

är allt som är beständigt

jag håller mig fast

vid den så hårt jag kan

*

Det är natt

jag kurar ihop mig

foten har slutat blöda

drömmer om ormarna

som kommer och binder mig

i mönstret på mattan

*

När jag vaknar

jag ligger fastsydd

i mattan

ett nytt mönster

har bildats i väven

*

Kvinnan och ormarna

ligger tätt omslingrade

de såriga blommorna

bildar en blödande gloria

över deras huvuden

och allt är som det ska




Fri vers (Fri form) av Emme Anuelle
Läst 216 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-07-11 13:02



Bookmark and Share


  flygia
konstfärdigt
arkaiskt
lockande
2013-07-11

  petter rost
T.o.m. ditt språk blir här som från en okänd Orient, doftande, lite dunkelt, glimmande. Och redan dina tre inledningsrader tvingar mej som läsare till att på en och samma gång ta sats och ta spjärn "Formen är / bara en form / av form..." - sats för att jag ska klara av att följa med på diktens resa, spjärn för att inte bli vräkt omkull av flödet. Nu glöder din penna igen, Emme!

2013-07-11

  Xuvetyn
Skön med upprepande variationer och intresset bibehålls partierna igenom.
2013-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Emme Anuelle
Emme Anuelle