diktsvit
den persiska mattan
Formen är
bara en form
av form
lugnet sprider sig
allt känns enkelt
och självklart
*
Som ringarna på vattnet
sprider sig formen
i min kropp
och bildar mönstret
på en persisk matta
mitt öga tittar ut
*
Mörkt ur rött
det varma blodet väller fram
ur mattan
sårade blommor
söndertrasade
under min häl
*
Blodsvallningarna
under den tunna huden
det är en hårfin gräns
mellan såret
på insidan
och utsidan
*
De såriga blommorna
under foten
saven som stiger fram
och förstör hela mönstret
på den persiska mattan
*
De arabiska ornamenten
är slingrande ormar
på mattan
deras långa gröna
giftiga tungor
sticker mig
i foten
*
Blodet från såret
i foten
och saven
från blommorna
beblandar sig
det bildas nya mönster
på mattan
*
de arabiska ornamenten
tröstar
de såriga blommorna
ormarna slingrar sig
ut ur mattan
mitt öga gråter
*
Utan de slingrande
ormarna på mattan
det mörka elementet
försvinner tjusningen
*
Jag stampar på
de såriga blommorna
blodet väller fram igen
och dränker hela mattan
nu är den röd djupt mörk röd
*
Havet av blod
mitt öga ser rött
mattan
är en gungande ocean
*
De såriga blommornas
späda blomblad
strös för vinden
nu är det bara knoppar
och sargade stjälkar kvar
*
Mönstret på mattan
ändras hela tiden
den röda färgen
är allt som är beständigt
jag håller mig fast
vid den så hårt jag kan
*
Det är natt
jag kurar ihop mig
foten har slutat blöda
drömmer om ormarna
som kommer och binder mig
i mönstret på mattan
*
När jag vaknar
jag ligger fastsydd
i mattan
ett nytt mönster
har bildats i väven
*
Kvinnan och ormarna
ligger tätt omslingrade
de såriga blommorna
bildar en blödande gloria
över deras huvuden
och allt är som det ska