Jag är medborgare i Tornevallien landet av annanhet där kan jag vara mig själv. Mitt jag är helt fristående och vet ingenting alls om hur det är att förställa sig. Utanför ligger min mask. Du ser den, men du älskar en annan och jag är också en annan

Så när du säger: "Jag känner inte igen dig" är det inte jag som är föremålet för ditt intresse, utan är platsen. När du till slut säger: "Jag känner igen dig" är det för sent. Det är inte jag, utan mej du känner igen. Verklighetens medusa har sopat ihop resterna av mina fotspår