de vida strecken
breda över himlen
blåser sjok

en tår
i minnet
ett skratt
i sinnet



vi talade
åt
äppelkaka
vaniljsås
oslagbara

du och jag
vi hade ett band
starkare än
den svåra dimfiguren
i skyn
sväva

nästan som brudslöja
i kanten men bara på ett ställe
sällsynt
rare

and lovely



förlåt! men vem som helst kunde sticka ut
äta upp allt
veta att
allt skulle försvinna igen

igen
skulle ett bestämt mål
föra oss i land
i skutan
ihopkrupna

men vetande
kunnandes allt
som fanns under dimman
himlen, brudslöjan


allt
som fanns
i ditt hjärta

ett öga
torrt

och en tår
blod


för mitt anletes
svett, ska jag

alltid veta

alltid älska

aldrig stanna!

eller dö