silverskepp
seglar i spegelblanka ögon
trollsländor är vindens bärande
siktar rosorna i lotussjöns
vakande soltempel

hon med månskäran nynnar dagsro



en kvinnosjäl hör ej
sejden


uppgivna fingrars
rubinröda knoppar i smaragdblad
koltrasten lindar tonväv i ängsbloms gräsvall



vågorna
når strandens längtan

läser
o
påverkade
steg

hjärtbladen vändas
av vattenfingrar

havsfåglar läser
näckrosens knopp

svalor stryker mjukt
marker med vingar

vinden ler
lyfter havet
in över kanten

kitteln kokar morgongrötens
lenande

alltmedan lommen
höljer ön
med sagornas tima


i mina utmattade sinnen
i rosenspegeln
sluter anden bladen
runt min själs blödande lagun

i uggleskogen bär vargen
knoppen tätt intill sitt hjärta
hösthjärta



hon skådar
in i ögonskogen
tistelblad täcker hud
en
rosorna är fallande

jag ser djupt in i floden
varje droppes utslagna blad
dofter löper fria

insikter kan göra ont
bränna bort skalkärvarna

det är så mycket jag kommit underfund med
in
sett

min oförmåga


inse

låt mig
in se

lyft mig ur
låt mig färdas

det är så mycket jag kommit underfund med
in
sett

min oförmåga