Det var när jag såg huset
jag förstod känslan av att vara hemma
när hon kom och välkomnade
var jag inte beredd på hennes skönhet

inget universum kunde gjort mig redo
för det som komma skulle
det var en dans i ljuvaste sommar
och mitt hjärta föll i trans

jag visste så väl
att hon gjort sitt yttersta
för min skull
aldrig att hon skulle medge det

men så är hon denna vackra flicka..

och det är så jag ser henne
stark och erfaren och med ett hjärta
som får mig att dåna
hon är allt det där..

en man kan hoppas på..
och hon är evigt ung
denna ljuva blomma
som står på mina drömmars äng

..ska jag knäböja är det väl nu
eller aldrig, när jag söker dig
min fader så är det tyst
men tystnaden talar inåt

och ger vägledning i sig
vi är och vi måste försöka
ekar ropen, det är och kommer
alltid att vara en gåta

när vi står inför
vårt efterlängtade mirakel
det är då om någonsin
vi måste ha tro..