jag är ledig från arbetet
med andra olyckliga
klär mig fint i grå byxor
sköna blanksvarta skor och favoritskjortan
i randigt vitt
alla färger är med

jag tar pendeln till Söder
som tidigare gjorde så ont
men som med distans och sol
värmer mitt märkliga hjärta

strosar
nosar
snusar

en thai-restaurang lovar runt
håller tunt

jag hamnar på Katarina Bangata
som om jag hade ett ärende där

fluktar i skyltfönster
ser kvinnoben i plast
i utmanande klädsel
som ger mig de där varma
men samtidigt kyliga känslorna
jag slagits med hela mitt liv

slår mig ner vid monumentet i stål
där Nacka gör massor med mål
då solen brassa som mest

kyrkklockorna en bit bort slår 12
mannen bredvid knäpper upp en öl
här samlas de mitt hjärta förstår

har jag förlorat min familj jag med
eller har jag lämnat den...dem
det är alltid samma fråga
även när jag levde med den...dem

som om jag inte hade några känslor
som om det är det enda jag har

jag får lust att be mannen bli full
sparka på och hälla öl över hela mig

men vänder mig om mot honom
lägger handen på bollen
och säger så milt jag kan mellan tårarna

"det är vackert väder i dag min vän"