Det går att se vidare stundvis
då ljuset skimrar i pärlemor
och all världens skönhet får en att tappa andan
Korta vackra stunder
av insikt om hur mycket jag missar
när jag dröjer mig kvar
i det onda
Men mörkret har en tendens att komma tillbaka
sänker sig över det ljuva
lägger sin hela tyngd
över ansträngda andetag
Allt är ju som det är
sorgen försvinner inte
med våren
med sommaren
med doften av utslagna blommor
Den fortsätter skölja över en
som ebb och flod
obarmhärtigt
och kvävande