Jag misslyckades igen när jag försökte
Hann knappt inse det själv innan jag var på väg hem igen

Vilse i min egen värld söker jag trygghet i det otrygga
Bort från min egen vision
Ironi

Tunga steg gör mig krokig,
Orkar inte räta på mig längre

Ögonlocken är tunga, jämt
Det gör ont i mig, känslorna stryper mitt lugn

Vart går jag nu? Vad händer sen?
Vart går alla andra? Borde jag följa med?
Har jag någon chans?...
Jag går och lägger mig

Ensam igen, illa till mods och utan hopp
Tvn står på, det enda sällskapet jag har.