Du och jag i en annan tid. När vi inte älskar dom andra. Då hade det varit magiskt. Jag vet det. En stor del av mig önskar att vi inte hade dom andra. Läser varje ord du har skrivit till mig. Längtar och trånar. Drömmer om det som hade kunnat bli något helt fantastiskt och galet. Sedan raderar jag allt. Varenda liten rad och bild.

Vi slog ner som bomber i varandras liv. Precis när vi båda behövde det som mest. Fann likhet som var nästan skrämmande. För bra för att vara sant antar jag. För hjärtat säger sitt ibland. Och då kan man inte kliva över gränsen. Eller kan man det? En del av mig vill bara skrika att vi ska släppa det andra! En stor del av mig vill ha dig.

Vi vet båda att det vi har egentligen är dömt att misslyckas, men vi är kära i kärleken, vi tror att vi kan fixa dom andra. Kanske lyckas vi med det också. Tiden får utvisa. Men jag vet att jag kommer fantisera om oss ibland..det som hade kunnat vara så jävla hardcore..om det inte vore för dom andra.