Fru Ångest
Just när glasskärvorna möter pupillen
Finns en brytpunkt
Där natt möter dag
(Jag äter min ångest till frukost)
Och just där rädslan slukar mig
Finns ett minne
Som ligger i ögonvrån
(Andas mig genom tung bröstkorg)
Jag har inga ord kvar att skriva
Finns inget att säga
Är förlorad till det här slagna skeppet
Stormen river på öppna vågor
Dränker mig inombords
Och jag vill inte känna strypgreppet runt halsen
Som formar kärleksfulla märken i mina andetag
(Om jag blundar försvinner jag)
Jag vill bara fly bort
Springa från det som värker
Men jag är en den räddaste flickan i världen
Så varför skulle jag?
Mina vingar är klippta
Och min krona är sned
Därför låter jag natt möta dag
Igen
Kanske tappar jag förståndet en dag
Och låter tvångströjan fånga mig