Åh du fina blomma, varför står du där?
Trots världens alla plågor, är mitt straff att ha dig kär.
Varför vajar du så fint i vinden?
Det gör så ont när tårarna rinner ned för kinden.

Kan du inte bara dö, du fina blomma?
Så mina tankar åter kan stå tomma.
Så jag slipper se dig där.
Se dig sprida glädje utan att ha mig kär.