insiktens förbannade baksida ?
Skulle samtalsterapin vara obligatorisk
skulle inte många barn bli gjorda
iaf inte många som skrek
av förtvivlan ?
Bidde det så att insikt och medvetenhet
skulle ta udden av vår dragning
till vår motsats
av rädsla för backlash ?
Skulle vi sluta dras till idioter
som jag
som höjer och sänker mina medmänniskor
med samma glada hjärta ?
Krigen, våldet och övergreppen
skulle helt och hållet
äga rum på insidan
vårt omedvetna som ingen terapi lyckas fånga
skulle gå i kloster
bygga sig en isoleringscell
för att utöva mentalt hor
incest och supande och mördande
för att uppehålla rätten
till olydnad
ingen religion i världen
slår det omedvetnas tal
om att minnas vårt djur.
Men skulle inte terapin
kunna lugna oss
låta oss vänta på döden
i lugn och ro ?
Är det inte det vi just gör ?
Är det inte djuret vi plågar
för att få oss att tro
vi är människor ?
Är inte definitionen på en människa
DJURPLÅGARE ?