om gud finns, hur fick hen den här idéen
varför skulle hen ha behov av att vi uppfyller hens skapelse
kände hen sig ensam
som en förälder som skaffar barn för sin egen skull
och tror den har rätt att bestämma över hur barnen ska leva
för att den själv inte kan
vad gör hen för synlig nytta om vi måste tro på hen
eller tvivla



om jag fyller mig med mat och dryck känner jag mig mätt
om jag super känner jag mig berusad
om jag låter andra fylla mig med prat känner jag mig tom
varför är det så



varför reagerar vuxna fortfarande snabbare på om barnen
tittar på hur vi kommer till jämfört med hur vi slås ihjäl
samtidigt som vi visar att vi inte kan uppehålla relationer



hur kan mammas trygga närvaro i barndomen få oss att tro
att vi har ett förhållande till oss själva...hur går mentalisering till



varför står vi inte ut med att livet saknar uttalad mening
bortom lusttillfredsställelsen...jag menar realitetsprincipen
va fan är det



varför tror jag att alla dessa mina funderingar hör ihop
och att svaret är tystnad



varför har jag behov av att uttrycka svammel när jag vet
att jag kommer att ångra dessa rader



varför lever jag



och så var vi där igen...