I ett gammalt evigt hus
vart släktporträtt på rätt plats
farfarsklockans trygga tickande
de alltid rena och hela trasmattorna
i räta rader
de vita kaffekopparna
på det väl tilltagna köksbordet
lugnet känns som ett motstånd under fötterna
kvinnans klädsel avmättad på gränsen till intighet
nakenhet
det heta kokkaffet dricks från tysta fat
fönstret vetter mot heden
som aldrig saknar dimma
där liket efter modern ligger begravt
hon hade en gång velat sparka av henne huvudet
men så dog hon av en helvetespredikan i kyrkan
det var det som var lugnet
det var det som gjorde att hon läst estetik