midnattssjö


i midnatten
stiger hon in i sjön


huden
skimrar nattsilver

näckrosor
sluter bladen
runt en kvinna


hon är en lotus

vilken sänder doft
in i träskens
mareldsiglar


manar lugn
in i skenande hjordar


det vandrar en man
med händer fyllda av sägner
skorna är ställd vid
tröskeln till trappan
trappan vilken leder till stranden
mannen besöker stranden i stunder av stunder
stranden andas frid
träden andas frid
han andas stillhet
andas
liv

mannen kavlar upp byxbenen
vandrar barfota
ser du närmre är detta icke byxben
detta är ett långt ländkläde
mannen föredrar barfotavandringar
hudkänsla
in i djupupplevande
barfotavandringar här i sanden
vilken mjukt omfamnar hans fötter
mjukt kryper upp runt tårna
han ler
kanske är ni sandrötter
sandrevor girlander
mannen föredrar barfotavandringar här i havet
han bär halsband av snäckor av korall
och han har vandrat här så länge havet kan minnas
ja längre än detta minnas kan

i denna stund sträcker han kupade händer in i hav

hav oh hav
bringa mig snäckan
jag såg den färdas
bringa mig snäckan vilken ljuder
ty jag hörde hennes rop denna skymning kommen

sjöstjärnor bildar ring runt mannen
havet lägger snäckan i hans händer

mjukt lyfter han snäckan
mjukt formar han läppar om
han andas
giver luft till snäckans egna sånger

korallskogar susar blad i det vindar
dyker in i havet
svävande är rockor
strömmande är valar
stjärnor regnar in i havet ur skogen
himmelsskogen
sjöstjärnor bildar ring runt mannen

berget
bergen klättrar upp ur havet
tolv hägrar vita
befriar den trettonde
det är i den stunden mannens ögon
bär gnistrande strålglans
trappan löses upp
tröskeln
är en tröskel mellan sol och skugga
sinnen skärps
slipas rena
med ens synes det fagra landets öppnade slöjor
vari havet viskar
jag upphäver allt vilket skett
ur mig rinner allt kommande
drick ur denna bägare av vatten

hägrar bär henne
de möts i gryningen vid midnatt


det virvlar det knackar xylofoner ljuder blecktrummande fingrar
regnhästar galopperar in och regnrök målar rosenblad
runt oskodda hovar vars manar sveper silverne gnistran
äntligen sker det de väntat marker andas in
regnfolken breder ut
mantlar

ett svagt gnyende höres
är det barn vilka leker kull har ett av barnen snubblat
skrubbat knäskålens rundning
är det valpar en kull vilken rumlar tumlar
kanske vem vet kanske ej vari varur är detta gny
jo se det lever en tanke i en reva
nålsöga lystrar i kammarens vrå
lyfter ur dynans bolsterdröm
undersöker känner till upplever
nickar milt i ömhet detta är sömmen vilken brast
tanken lägger sig helt stilla i hjärtats hand

barnen valparna skuttar i vägsjöar
i vattenpölar regnpärlor glittrar ögon
glittrar ikapp
skall vi leka tafatt
paraplyer är strålande kantareller
kanten är ej lagd i ett eller
äntligen sker det
de längtat till
markerna dricker himmelssilver
vattenbäckar stiger in i lövens gulnan
i händernas sprickor
vari valkvallar höga reses
däri linjers insjunkna ögon täcks av vägdamm

en vind blåser svalka blåser hopp
väcker vägarna
vilka glittrar svagt
i stjärnskådan

åter skimrar löven guld i grönhav

det virvlar
det ler det glittrar

monokelöga vinklar liv
vargar samlas i urgrottas kristallvalv
vad skälver bergsrosens blad
vargar möter svaret
gamar putsar
ökenfärders
benpergament
väktare tänder bloss
vattenmoln stiger
käglor
strålar vida
svartvingad falk
jagar hököga
blåvingad med vitbröst
din vinge är stukad falken reder ut
vinghamns
bärkraft
väktarstavar
sluter stupets taggtrådar
tvenne

vingfamnar
ringglöd



i midnatten
stiger hon in i sjön


huden
skimrar nattsilver

näckrosor
sluter bladen
runt en kvinna


hon är en lotus

vilken sänder doft
in i träskens
mareldsiglar


manar lugn
in i skenande hjordar


viskar
god natt vandring
vackra drömmar läsaröga