gryningen
väcker läsarögon


morgonen skriver rena blad


slätterna är
vitplymade hav


spindlar väver slöjans
rosenmönster


örnen
för

händer samman


näri

molnöga
seglar

vida färder


isblå skymtar
genom lätt kisande


de väver
väver mognad

i

markernas händer


skriver tecknen

i

kärnornas
fruktbärande


till lika

axeln
vrider sig

runt skalet


klippan täljer stenen rund
hjulet snurrar

veven är i hans hand

torg
gator


glittrar skenande

kopparmynt regnar in

slipade blad

hänger tonande i trädfingrar


ett moln ser de
skingras

vari han ler
regnbågsögon

han hör
gonggongen
mjuktona


sammetsmantlar
sveper han


runt hennes frysande axlar


hon
bär

en skrud av slitna trådar

stärkta
av

sländans vingar


bröstet hennes är blottat

ökenvindar
har farit
där igenom
allt för långt

han vaggar hennes gårdar

järnrost
vittrar fängselgrind

dammar synes öppnas

tömmer vattensäckarna
skuldrornas last

han är
en sherpas


av bergshöjder
vitas

ja


isblått
hav

av vita moln
vattnat


ett vitt
fyllt
segel


sakta purpurrodnande


fjärden
är ett blankt ansikte


kvinnan
hälsar

med lyftade regnbågshänder


gryningstemplets vardande

vit
lyfter

svanens skrud

blottar
bröstets rede


fröet
lades i jordespann


hon följer bergsstigen

tänder lyktorna
i varje kupa

med lågan hon bär i händer

där
i

cirkeln
lagd i platåns händer

tager han
hennes hand


vilken hon lägger i hans

du
är den utvalde
man

hon leder honom
in i

regnbågsstigen



god dag vandring
i er skönhet