Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gläntan

Du som tog vår sömn,
Låt din glänta förbli vår mötesplats
Härifrån tar vi oss vidare, till torg som aldrig vilar
Till fester som länkas ihop, kedjar fast sig i morgontimmen

Lys upp staden!
Ett månlandskap, kallt och blått i natten
Skenet visar vägen, följer oss hem från vår första dans
Kastar skuggor genom gardinen, över samtal som flyter tills dagen gryr

Jag minns månskenet:
Det sprider vakenhet omkring sig likt skärvat glas
Vrider kroppen i lakanet, lyfter den ur sängen
Kroppen är i vägen för andras närhet
Den vandrar utan sömn, agerar utan vila


Du som gav oss varandra,
Låt din glänta förblir en oas
Här hämtar vi kraft, kastar oss åter ut i natten

Lys upp vidderna!
Ett ökenlandskap, torrt och bränt av vinden
En lockande inbjudan smygs in i min hand
Men rädslan vrider mina tår i sanden

Jag minns ökenvinden:
Den sprider rotlöshet omkring sig likt spindlars väv
Nystar sina hägringar, binder fast mig vid min törst


Du som gav mig mina drömmar,
Här i din glänta griper dem mig åter
Härifrån tar jag mig vidare i minnets labyrinter

Lys upp gatorna!
Ett drömlandskap av fönster som blickar ut i natten
Där står vi i gränden, febern glänser i ögonen vår första stund
Febern för oss samman, men längtan stannar vid min hemliga gräns

Jag ser skuggbilder:
De sprider skärvor omkring sig likt lyktor som svajar i vinden
Spillror av olevda drömmar som skymtar bakom varje hörn




Fri vers av dagresten
Läst 198 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-08-02 09:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

dagresten
dagresten