Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På bergets krön

jag skymtar vägen ut
ur tvivlets mörka djup
ur håglöshetens klo

den leder längs en stig
mot trädens ljumma bris
där tusen fåglar bo

vid brantens högsta punkt
med solen mot min kind
så vill jag stilla stå

här blommar milsvid ljung
i purpurfärgad prakt
så fjärran ögat nå

här finner jag min ro
bland humlornas musik
och svalornas balett

men vore svaret här
så ansåg jag mig rik
så kändes bröstet lätt

här sträcker sig en värld
längs himlens horisont
längs jordens välvda klot

men säg den vy som vet
var lyckan har sitt hem
var kärlek slår sin rot




Bunden vers av dagresten
Läst 411 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-08-03 08:40



Bookmark and Share


  mare VIP
Mycket fin dikt!
2013-08-03
  > Nästa text
< Föregående

dagresten
dagresten