Det stilla morgonregnet är trösterikt. Svalkan fyller lägenheten med nattens fukt. På balkongräckets undersida klamrar sig dopparna fast och vägrar släppa taget.

Berget vilar under ett grått täcke. Där borta i väst spricker dagen upp i blå fläckar. Bräckliga vita moln är på väg någonstans. Det hänger en tvekan i luften, en avvaktande riktning.

Den här stunden vill jag stanna i tills den rinner undan av sig själv. Allt annat kan vänta.

Suget i magen. Tankarna kring gårdagen. Dagen som behöver fyllas med aktivitet. Inget av det där brådskar.

Knäna viker sig och vilar i måsarnas avlägsna sång, i grenarnas och lövens skonsamma brus. I det dova mullret av åska eller gryende trafik. Är det en container som landar lätt i fjärran, sprider sitt eko över älven?

Precis så vill jag börja den här dagen. En varsam landning.

En hård kropp som väntar på att föras iväg.