Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Plåt

Det stilla morgonregnet är trösterikt. Svalkan fyller lägenheten med nattens fukt. På balkongräckets undersida klamrar sig dopparna fast och vägrar släppa taget.

Berget vilar under ett grått täcke. Där borta i väst spricker dagen upp i blå fläckar. Bräckliga vita moln är på väg någonstans. Det hänger en tvekan i luften, en avvaktande riktning.

Den här stunden vill jag stanna i tills den rinner undan av sig själv. Allt annat kan vänta.

Suget i magen. Tankarna kring gårdagen. Dagen som behöver fyllas med aktivitet. Inget av det där brådskar.

Knäna viker sig och vilar i måsarnas avlägsna sång, i grenarnas och lövens skonsamma brus. I det dova mullret av åska eller gryende trafik. Är det en container som landar lätt i fjärran, sprider sitt eko över älven?

Precis så vill jag börja den här dagen. En varsam landning.

En hård kropp som väntar på att föras iväg.




Prosa av dagresten
Läst 185 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-08-12 09:04



Bookmark and Share


  Gunwale VIP
Naturens rytm gör gott för ett känsligt sinne. Poeten, närvarande i livet (trots att det kanske kan kännas som om hen i stor utsträckning blir "förd" hit och dit snarare än att hen alltid har en tydlig plan med sin aktivitet), känner och registrerar. Tar, som här, vara på morgonens alla intryck, förmedlar dem. Visar hur vackra till och med oljud blir på lite håll: containern landar "lätt"... Ja, sanningen om hur containrar "är" bestämmer vi själva.
2013-08-12
  > Nästa text
< Föregående

dagresten
dagresten