Fjorton dagar går fort. Börjar så smått oroa mig för hemresan, eftersom jag inte tycker om att flyga. Man sitter obekvämt, det är trångt för mina långa ben och man blir alldeles störtkissnödig precis när de bånglar ut de där restaurangvagnarna, fyllda med äckliga smörgåsar och pissljummet kaffe.

Har ni försökt stå och kissa i den lilla rostfria minitoaletten nån gång? När det är turbulens i luften? Och varför ska alla andra redan ha pissat på golvet, slängt pappersdukar där och redan gjort slut på allt toalettpapper?

Ibland tror jag kaptenen jävlas. Vet inte hur många gånger jag just har

1. Lagt ut papper på sitsen
2. Dragit ned byxor och trosor
3. Satt mig på stolen
4. Släppt taget för den första droppen

och hört det spraka till i högtalaren "we have some turbulance in the air, please remind seated and fasten your seat belts". Hallå? Jävlas ni? 

Sen är det starten, när man lämnar Moder Jord med risken att komma ner på annat sätt än man har tänkt sig. Starten överträffas bara i äckelkänsla av landningen, d¨är stålfågeln ska bromsa sig ner och sen i sådär 300 km/tim vingla ner på landningsbanan och sen bromsa in innan den tar slut.

Måste mentalt förbereda mig. Jag har ju gått samma kurs som Stig-Helmer.

                                                     @