Jag är uppvuxen med katter och alltid älskat kattdjur.

Mina katter får mig alltid på bättre humör när jag är ledsen, dom får mig att skratta när jag känner mig ensam och dom får mig att må bra när jag som mest behöver det. Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände dom något.

Jag ser inte mina katter som djur, jag ser dom som familjemedlemmar. Mina katter är mina bebisar. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dom.

Många i min släkt som klagar på att jag inte vet vad jag ger mig in på när jag har 4 katter, men jag säger alltid samma sak:

Det är mitt liv och jag gör som jag vill. Jag sitter för det mesta hemma och vad gör det då om jag har 4 katter? Jag slipper känna mig ensam och jag får känna att jag behövs! Så som mammor och pappor känner sig med sina barn, så känner jag med mina katter. Dom är mitt liv och skulle aldrig kunna se mig själv i framtiden utan katter!

När jag är borta ett litet tag och lämnar katterna hemma känner jag en sån otrolig saknad och det spelar ingen roll om det bara är en timme eller ett dygn. Kan inte förklara den underbara känslan när man kommer hem igen och mina 4 bebisar sitter och möter mig i dörröppningen. Man kan inte känna sig mer älskad än när ens djur visar att dom saknat en.

Dom som inte har några djur kan inte sätta sig in i detta i huvud taget hur jag känner för mina katter. Jag är en stolt pappa till 4 underbara barn och skulle offra allt för dom. Dom går före allt.