Bortom svarta grindar
Vita stenar stå på rad
Gyllene gravyrer
Minner om det som en gång var

Av darrig hand i gryningstimme
Svarta grindar skjutas upp
Med förrädiskt lugn i dvalas sinne
Jag färdas mot ett stilla slut

På gruslagd gång i granitstensgården
Följs jag av förgångna steg
Och då jag söker efter riktning
Leder hon mig på min väg

Där vid vägens ände
Ett namn jag känner väl
En saga aldrig menad
Ett liv jag aldrig levt

Skriften den har bleknat
Violerna har vissnat, tistlar slagit rot
Hon finns dock vid min sida
Blott sex fot skilja oss åt

Saknaden, den skall förtära
Jag längtar endast att bli fri
Taggrossnår mitt hjärta bära
För en tid då jag var vi

Himlen öppnar sina portar
Dränker tårar i min syn
Med slocknat hopp i röda ögon
Jag blickar mot en grumlig sky

Långt där ovan molnens boning
Finns en sällsam frid att nå
En ocean av ändlös visdom
Som skall få oss att förstå

Ut ur dimman, nu framträda
Häst med ryttare så svart
Under tystnad de mig följa
Intill dess min dag blir natt