Österns vita pärla
Vid flodens djupa famn
Där stod hon under solen
Med en annan i sin hand

Ett monument för kärlek
Dess marmor lyste rött
Likt hjärtat i sin dumhet
Som redan varit stött

Men vad bryr sig ett hjärta
Om vanlig vett och sans
När bandet slutat spela
Det ånyo bjuds till dans

Fingrar som har delats
De ses just aldrig mer
Men marmor lyser åter
I varje gryningssken

Nya läppar skola mötas
Vid flodens djupa famn
Där borta under solen
I fjärran österns land