I den tidiga morgonen är luften lätt fuktig
Jag springer över asfalt som färgats mörk av regnet
Gräsmattorna ligger dämpade under daggens tyngd
Men de lever
Och jag andas

Hade smugit mig ut för att slippa förklara
Tänkt: hur långt orkar jag?
Kan mina ben bära mig hela vägen hem?
60 mil i slitna gympaskor
Jag skulle gett mig en medalj för det

Hann aldrig särskilt långt
innan tankarna jagade ikapp
Friheten återigen kvävd av elak logik
Du kan lämna honom men du är redan förstörd
Och du är ju omöjlig att laga