Jag mötte Dig när denna resa som är livet ville ta slut utan att cirkeln var sluten.
Du sa: se solen.

Jag mötte Dig när ljuset tog slut och nätter härskade, ondska plundrade Jorden
Du sa: se solen.

Jag mötte Dig och jag blev åter liten och rädd, ett gråtande barn i sin mammas famn
Mamma var död, smärtan levande, som hett kvicksilver i det innersta rummet
Längtan hette graven, låt mig vila
Jag ville sluta här, upphöra
Du sa, se solen.


Livet är en resa. Tiden, jorden, vatten, vandringar och eldens skuggor
Du är resonans av allt annat levande. vindar, månens sken och solens hetta

Jag har rest ensam länge
Jag blev given livet,
lagd i en korg och överlåten till vatten
Jag kände vågor, jag kände gungningar, strömmar och vattendrag
Jag trodde att korgen var hela världen

Jag blev buren
Jag flöt genom skogar och dalar,
under broar, genom sjöar och vallgravar
Trodde att någonting väntar där ute
Väntade på att denna resa i korgen ska ta ett slut

Nu vet jag att det som är är
Det hjälper inte att du ber
Du har redan fått allt du behöver
Allt är där med ett syfte och
Det är alltid någon som ser
så le

Jag mötte dig när livet ville brytas itu
du sa, se solen
Jag mötte dig när natten härskade över jorden
du sa, se solen