En dag bara fanns det där
Det där leendet som
Värmer

Vad avundsjuka de var
De ville bara få bort det
Dra det från hans läppar

De oförlåtliga orden
De osynliga slagen
Räckte inte

De hårda slagen
Blåmärkena
Blodet
Var inte tillräckligt

Leendet höll sig kvar
Fastklamrat
Tappert
På ett par spruckna läppar

När de krossade hans drömmar
Brände hans framtid
Tvingade fram tårar

Var det tårar av lycka

Men den dag då du försvann
Slets hans leende bort
Lika plötsligt som det kom

Var det borta
Det fanns aldrig mer att finna