Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett brustet hjärtas bön

Jag var inte stark nog
Inte stark nog att visa dig världen
Ur ett annat perspektiv
Ur det underbara perspektivet
Som kallas lycka

Jag orkade inte
Bära dig på mina axlar
För de bar redan
En nog så tung börda
Och jag är ledsen för
Att jag aldrig lärde mig at dansa
De sorglösas dans
Jag ville så gärna dansa med dig
Dansa dansen med svåra steg

Du sade att
Jag orsakade dig smärta
När du vände mig ryggen
Och lämnade dörren öppen efter dig

Men du
Du såg mig inte alltid
För den jag var
Du såg det världen ville att du skulle se

Jag ser dig ibland
På andra sidan gatan
Även om du kan ljuga för andra
Så kan du inte ljuga för mig
Vi var för lika
Du och jag
Och jag ser på dig
Jag ser att det känns

Vi hade allt
Men räckte ändå inte till
För älskling
Ibland är ett avstånd längre än man tror
Och avstånd dödar älskling
Det dödar

Jag vill inget annat
Än att vara med dig
Men jag vet mer än väl
Varför det aldrig kommer att kunna vara så
Och det är så svårt
Svårt att acceptera en sanning
Så lätt att leva i en lögn

Du måste förstå
Att jag inte längre är den jag var
Men det är inte heller du
Och de löften som vi gav
Är borta nu
Tiden glömde bort dem
Det gjorde även vi

Ge mig de blommor
Som en gång betydde allt
De som blommade löften
Och doftade kärlek
Ge mig blommorna åter
Jag saknar dem
Mer än du kan ana

Förstår du inte
Att det enda jag vill
Är att bli hel igen
Men du bär fortfarande på pusselbiten
Som kan göra mig hel igen
Snälla
Jag ber dig
Ge mig min frihet tillbaka
Snälla låt mig älska någon
Igen




Fri vers av Aequus
Läst 531 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-26 12:41



Bookmark and Share


  Jiji80
Känner igen mig själv väldigt mkt.
Fint skrivet.
Du är inte ensam.

//Jiji
2007-05-26
  > Nästa text
< Föregående

Aequus