Kväll

Det var kväll

Då vi oskuldsfullt

Utmanade ödet



En natt

En regning höstnatt

Med för mycket blåst

Och ett för litet paraply



Vi gick

Vi sprang runt

Levde för spänningen

Det var så spännande



Att bara vara

Vara den

Som man inte borde vara

För ett ögonblick



En evighet

Våran evighet

I en höstvärld

Som ljuset glömt

Och mörkret

Gjort evig



Bland träd

Genom massa träd

Som visst kallas alléer

De kallas alléer







Var är du nu?



Snälla



Hjälp….



Jag är rädd







Du lovade

Lovade att alltid finnas här

Att alltid vänta här

Var det en lögn

Eller har du bara glömt mig?



Glömt

Glömt våra skratt

Våran skatt

Allting vi var

Det som du lovade

Skulle vara för evigt



Evighet

En evighet

För mig

Kanske bara är



En sekund



Ett ögonblick



Under ögonlocket







För dig…..