Jag ber ödmjukast om förlåtelse

Min kära vän



Jag kan inte rå för

Att den jag är

Inte är den

Som jag borde vara



Jag är ledsen

Att min önskan om moral

Inte vandrar

Hand i hand med din

Och att den väg jag vandrar

Inte alltid

Är tvåfilig



Jag är ledsen att jag tog emot

Den där rosen som du gav

Det känns som evigheter sedan

För att sedan slänga den

Hårt i marken

Utan att tänka

På att våren redan

Tynat bort



Kvar fanns då hösten

Då kom de kristallklara dropparna

Fyllda med skuld och sorg

Tillbaka igen

Och påminde mig

Om vårat kaotiska

Sommarregn



Snälla förlåt

Men jag visste inte

Att man behövde

Ett paraply