Det går en skugga
vid min sida
varje dag.
Oavsett väder,
tid på dygnet,
eller solens ställning
går den där.

Först
var den långt framför mig,
Sedan
befann den sig plötsligt
så långt bakom
att jag inte längre trodde
den fanns kvar.

Men en eftermiddag
kände jag en lätt beröring
vid min högra skuldra
En ängslig värme
som bad den om ursäkt
för sin existens:
Får jag vara här?

Det var kanske då
Jag kände
att ett gapande hål
av saknad
vuxit fram…

Jag vill inte vara tom längre