Jag hör en sång, men jag kan inte tyda orden.
Kanhända sången är ett minne av en dröm?
En sanning i en värld som blivit tingad och begärd
och som bestulits på sin rika underström?

En vag musik, som strömmar ut ur själva jorden,
som ber om lugn, så den får plats att bli förstådd.
Kan den få en minut innan sången dör ut?
Ska den bli strypt och förrådd?

Jag ser ett ljus, men jag kan inte finna källan.
Kanhända ljuset är ett minne som försvann?
Men även om det känns som stolt och evig sannings gräns
så flyr det undan, trots allt mörkt det övervann.

En dag av mörker, en av ljus, och däremellan
så svingar skymningen ett matt och trubbigt svärd.
Kan en gryning bestå, kan den återuppstå?
Ska den till slut bli förtärd?



Jag anar doft, men den har tappat all sin styrka.
Kanhända doften är ett minne utan ord?
Är tystnaden som stör ett viktigt råd jag inte hör
och all den insikt som jag kastat överbord?

Det fanns en doft en gång, som jag var dömd att dyrka,
men nu så kvarstår blott en viskning av dess dån.
Kan en doft flyta ut i ett rus utan slut?
Ska den förbli en demon?



Jag känner smak, men den är skymd av nattens beska.
Kanhända smaken är ett minne av en röst?
Från känslokällans brunn så fick den fäste i min mun,
men sedan sinade dess flöde i mitt bröst.

Av alla smaker dominerar de groteska,
med bister bismak av en djupsvart oljebrand.
Kan en kryddig bouquet bli min livsresumé?
Ska den förtorka till sand?



Mitt nakna skinn har fångat sommarvindens flöde
och håller kvar den som ett minne av ett liv.
En gåshudsknottrad hy har vidgat sinnlighetens vy
och skriver temat till ett nyfött ledmotiv.

Kan alla sinnen helt förstå ett levnadsöde
och forma bilder utav sagorna som drömts?
Varsamt kliver min fot invid Yggdrasils rot
och anar skatten som gömts.