Det finns sällan något så ljuvligt
som att komma upp
när du varit i botten
Att sakta som en curlingsten
glida fram på såphala fotsulor
och allt det kvicksilvertunga bottenskrapet
som tidigare tjockade sig i kroppens ådernät
porlar nu brusande fram
fyller kärnan av mitt jag
med kvittrande lust
lust till kärleken
lust till konsten
till musiken
lust till det dansande, levande, fantastiska
livet...

Lätt som en dunfjäder
Lätt som en såpbubbla
Lätt som helium

Lätt...

Lätt...

Lätt...