Lång innan felstavad vettskrämdhet
långt innan rosa kavajen
föll bomberna

sju stycken i svarta kängor
vi tågade mot fyren
under apelsinfärgade skyar, naggade i kanten
jag förstår hur vi töjde intellektet nu
böjde förståndet, manade på logiken
det ljöd ingen basgång bara sylvass diskant
bara öppna bröstkorgar
jag var inte ens myndig
vi insöp, badade i det, sönderanalyserade – alltid med värdighet (slips)
inför det stora, the big O
till slut visste jag inte vilken dimension som var den verkliga
just den sinnesfarliga lockelse vi ville uppnå utan preparat
de bakvända talföljderna
det gömda språket
budskapen överallt och
konspirationen utan gud
allt under våra vingar.

det var ett krig mot casualties
mot slumpen, "korrekt"
vi var truppen som såg det ingen såg
vem förnekade – vi eller De Andra?

och så blev du frälst!
det kom så jävla plötsligt
mitt i mörkret på en äng utanför lund
i skydd av natten, stålsatt av en gitarr
försökte du förklara men ingenting kom. frustrerande.
jag fascinerades, önskade se ditt ljus
men inte ens nu gör jag det
det har alltid varit avgrundsdjup korpmörk svärta
flykt och kapsyler
VHS-slitna kasetter och repade vinyler
"grace is lost to thunder"

trampade du snett eller
sneddade du från trampolinen?

det går tvärstreck över horisonten ikväll
och jag som många andra
vet varför.
flackande som en slocknande fackla
kämpar mot andnöd men välkomnar djupet
det var ett tomt skal som såg fäktande drakar och störtande flygplan från rummet på andra våningen i Lund
din favoritskiva finns kvar i min ägo

De fann din kropp i vattnet i måndags
men de kommer aldrig att finna dig.
du var the lost one redan förr
och kommer vara the lost one för alltid.

det går tvärstreck över horisonten ikväll
och jag som många andra
vet varför.