jag har åter fallit
fallit åter
återfall

vintern föll jag
föll i kärlek

rakt över tröskeln! jeeeesus

vanligtvis är det ju så enkelt; enkelt att vinna men förutsägbart, dull
Intar rummet, känner alla viljor som rovlystna pantrar
hör möjliga vägar framåt och ser orden skära genom luften som sylvassa remsor av noter
de går att plocka ner, komponera ihop och segra med
Nu:
En myrstack med pusselbitar på ryggen, tungt som silverbly, vackert på avstånd som någon jävla Matisse-målning, slush ice and dreams on your walls of fame
på andra sidan talar de i morse-koder, hänger knappt med.
fascinationen går att ta på
I just love this

tänker åt någon annan plötsligt. all välvilja åt en andra halva av sinnet, fast samma?

flashback:
ligger späd mot golvet
frostfrusen mellan tinningarna
störtad som något flygplan eller rostigt roder

och sen du
vi glider hem genom Sagolandet och samtidigt framåt över djuphavet
jagar fjärilar, i magen – inget i våra nät
mest drömmar överallt

smider den storartade Planen, ner till sista cigaretten

när man vaknar, blickar uppåt och tänker:
så långt har det aldrig varit till taket
så nära har det aldrig varit inåt och
så mycket har jag sällan velat vakna i en säng som flyter på havet ut mot okänt land bara för att upptäcka det som ligger bortom, tillsammans

som på film
och det vi lärt ut om storytelling, haha, it's us