Sorgen är stor
Saknaden lika så.
kände egentligen inte varandra.
Men ditt blod rinner i mina ådror.
En bit av dig finns i mig.
Älskar dig pappa.

Är glad att jag kunde säga det till dig.
Vet att du älskade mig också.
Det kände jag, när du tröstade mig och gav mig en kram. En sådan kram har aldrig någon gett mig förut.
Det var känslor i den som säger mer än ord.
Du var inte den typen som öppnar sig och pratar om sina känslor.
Man är den man är även när döden står på tröskeln.
Såg när du grät inom dig.
Tårarna rann ner efter dina kinder, du tittade i taket .....
Du ville inte att jag skulle se, men det gjorde jag.
Såg hur du, pappa som alltid varit en stor stark arbetes karl som klarade allt förvandlades till en skör liten fågelunge som såg ut att gå sönder när som helst.
Såg skräcken och ångesten i dina ögon.
Varför var allt det här tvunget att hända?
Varför var du tvungen att dö?
Pappa, varför?
Jag behöver dig
Vill ha dig
VARFÖR?
Kan inte släppa taget om dig, pappa.
Vill ha dig hos mig,höra din röst.
Du hade så mycket kvar av livet.
Du ville inte dö.

Satt vid din sida och tecknade,
plötsligt kändes det så konstigt, annorlunda, lugnt och fridfullt.
Du hade börjat andas annorlunda från häftigt, hårt och krampaktigt till mjukt och lugnt.
Det finns inte ord som kan beskriva den upplevelsen,men NU vet jag vad fridfullt är. Avslutet på ditt liv var så stilla.......så..fffridfffullt. Så Vackert. Det såg ut som du äntligen fått frid. Ditt liv slutade fridfullt. Fick hålla din fru, som var din trygghet och din käresta i handen under din färd bort från oss. Du fick avsluta ditt liv hemma i huset du själv ritat och byggt. Du var mannen i mitt liv. Kan bara älska en så mycket som jag älskade och älskar dig. För det räcker inte till någon annan. Är stolt över att vara din en av dina döttrar. Du var en stor man som har satt spår.

Minnena av dig finns i många av oss