Dra på dig en luva, göm dig i skam, för det eviga kretsloppet av ordning har förstörts i en omformulerad värld

Händerna skakar som uttråkade pingviner
de virrar omkring antarktiskt
Ytan är så gles...
Samtidigt vilar lata ryggar mot knottriga soffor, skönt?

Beundran väcks av den naiva publiken
och jordskorporna hamnar i nedervåningens neutrala fält
Siamesernas otroliga längtan efter namnförtydligande papper går emot dem
det blir en förolämpning

Folk går vilse, vilse i sökandet av uppfattning
men vi kommer aldrig fatta för vi fattar alltid fel

När vi drar iväg på turer av olika slag
så försöker vi ständigt finna liknelser och ja?
Då är ju allt förklarat.

Men om man försöker koppla bort sig på en tur, längre bort än väntat
så blir den unika meningen barytonblå och ja!
Nu har ens självbeundran blivit präglad av lycka som tagit fäste



Nerverna flyr monotont ut ur den svarta overallen, man tror att man är fri

Men evighetens luva är fortfarande på och skammen lika så...