du
bar mina händer

in i
skogarnas vida lä

månmoder
silvrade mina ögonfirmament

citadellets
silverklockor
ljöd ur


trädens kameliaföljen



älskade
du famnade havet

med dina oändligvackra händer

lyfte vågens
öga


grästuvan
allt under

invid lönnens eldsegel

stammen glöder koppar

där
ser jag
dina ljussteg


i dina händer dök jag


du

solskärva
i handen


bränner


pyrande
stiger


kolibrivingar
tänder bladglöd



elden löper i fackelhand


tänder

soldroppe
i daggkåpeblad


bjuder ögat fröjd
badar


i regnbågens skimmer


älskade

jag ser dig
stiga in i havet


du
är vacker


i din malakitmantel
helar havets sinande skål



mildrar
smärtan


jag hör ej tonen



älskade

du tager en droppe i din hand


silverbladet vilar
lätt


en fjäder landad
en silverstrimma landad



i dina fingerblad

älskade
du snidar


vattenlockar samlas runt dina nakna fötter


kristallkruset
en droppe natthimmel i


nattfjäder
raspar


mjuka skrivtoner
ur

urtonens
flerstämma

möter arkets

ytdjup
urtonen

origo
stormens öga
urkälla



stämman är
strålarnas färder


bringar
ordkroppar till




kom
låt mig höra



en röst
tala

tala livets börd



kom
väck rosorna


i mitt bröst


en röst

viska

dofta livets börd


sker det
ej


kom
lyft mig


ur

denna
ram


helt utan insignier


se

tjärnen
lyfter tårar



ur kastanjeblommens
vitrodnad



gungan
är ett minne
av hon


vilken andades
kastanj


tårar
lyftade



skrudas träden i
lanternor tända av tjärnens gnistor



hon hänger
önskedroppar

i trädens tystkronor

tysthängen
rörs av vinden


toner
öppnas


ljud
ljud
vackra


viskar hon
vilken

satt tysthängen i trädens finger skålar


vari

kvällshänder


rör vid
eldröda segel

vid min pannas
febervågor



rör vid
liv


linden
sänder blom

löpandes i vinden