Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

x2000




Ska vi gifta oss du och jag? Det pirrar ända ner till tårna och tillbaka när du säger så till mig. Den där känslan jag har förträngt ligger nu och pyr sakta under min hud. Jag känner mig som en bomb som snart exploderar. Jag vet att vi är livsfarliga för varandra, men du vet, jag älskar att känna. Jag lever inte utan mina vågor under huden. Jag måste få andas passion och explosion. Utan det går jag under. Jag har levt för länge på sparlåga och sen kommer du och tänder eld på allt jag glömt. Jag mår illa av allt. Vill kräkas ur mig det där som gror. Men det är omöjligt, det är som ett x2000 som rasar in i ett träd. Och där står vi förlorade för evigt. Vi som inte borde. Vi som gör. Allt det mest förbjudna.




Fri vers av Tess74
Läst 260 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2013-09-07 22:09



Bookmark and Share


  Jordgubbsodlare
Roten till ångesten, att välja så...
2013-09-08

  Lars Hedlin
Wouser känslor åtrå och passion
2013-09-08

    ej medlem längre
Bra text, knivig situation.
2013-09-07

  Gerda Johansson
älskar det här!
2013-09-07

  Carina Bendix
Underbart skrivet! Du visste nog redan när du skrev den att jag skulle gilla den.. ;) så igenkännande för mig..
2013-09-07

    ej medlem längre
en urskogs sinne..
och vindens spegel
2013-09-07

    Elisabeth Nilsson VIP
Fin beskrivning av hur ambivalent man kan vara trots att man älskar och är älskad.
2013-09-07

  peter markurth
fint
2013-09-07
  > Nästa text
< Föregående

Tess74
Tess74