Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sommarens sista suck

Väskorna är packade och står i hallen.
Det är dags.
Jag är inte redo.
Jag kommer aldrig att vara redo.
Du ser på mig med sorgsna ögon.
Jag ser på dig och

jag vill fylla mitt vackraste ämbar
med min kärlek och
stilla
försiktigt
hälla den över dig
i njutningsfulla smekningar.

Det blir bara en längtansfull suck.
Vårt skepp har förlist och alla klockor har redan gått sin väg.
Du lyfter upp väskorna, går ut på verandan, stannar till, andas in och ser en sista gång ut över ängarna och havet.
Plötsligt inser jag att det också är sista gången som

jag står i skuggan av din rygg,
min sköld i livet
som alltid skyddat mig,
räddat mig från att
drunkna i allt det vackra
.

Jag smyger in bakom dig och låter mina händer treva sig fram längs din midja till en omfamning.
Min kropp fastnar mjukt tätt intill din. Jag lägger min kind mot din lätt svettiga skjorta och tänker att

vi passar ju så bra ihop,
varför ser du inte det?
Två pusselbitar snidade ur
samma trästycke
.

Sommaren vill heller inte släppa taget.
Tranorna har ångrat sig och slagit sig ner igen på fältet
efter att ha övat plogformationer hela dagen.
De borde ha hunnit långt söderut idag, men uppbrott är plågsamt för vinden, fåglarna och mig när den berusande sensommaren kramar bort minnet av det som måste ske.

Låt den här stunden,
minnet av din varma kropp,
sommarens sista suck
etsa sig fast i mig
i evighet

.




Fri vers (Prosapoesi) av Amisan
Läst 522 gånger och applåderad av 28 personer
Publicerad 2013-09-08 19:03



Bookmark and Share


  Zachrisdotter
tycker så mycket om ditt språk!
Gripande vackert!
2015-04-10

    Tollwut
Fantastisk..
2013-11-21

  Anders Granström
Underbart välskriven och berörande! Jag svalde faktiskt hårt några gånger här... Tack!
2013-10-12

  Jaramald
Vackert och mycket stämningsfullt Du beskriver en känsla som verkligen känns igen! Skickligt! Sen är jag svag för alliteration som den i din rubrik.
Vackra målade liknelser också. Gillar den mycket!
2013-10-02

  petter rost
Smärtsamt vackert skriver du och målar denna stund av uppbrott, separation från allt till intet och det urvattnat jämngråa som lurar sedan. Det tycks mej ibland som om platser vid havet egentligen finns till för att bryta upp ifrån, överge...
2013-09-25

  Ljusletaren
Starkt, gripande bra!
Måste bokmärka/ kram
2013-09-20

    ej medlem längre
Så bra och gripande!
Tack!
2013-09-11

    ej medlem längre
bedårande vackert om ett smärtsamt avsked..
2013-09-11

  Lars Hedlin
Mycket fint skapat!
2013-09-11

    ej medlem längre
Mäktigt fullt av känslor.
"sista gången som

"jag står i skuggan av din rygg,"
Snyggt.
2013-09-09

    Niclasdotter
Så otroligt, otroligt vacker.
2013-09-08

  Maj-Lis VIP
Oj, så vackert...men smärtsamt
2013-09-08

    ej medlem längre
Vilken otroligt vacker text...det svider till inom mig och jag blir väldigt påverkad av denna.
2013-09-08
  > Nästa text
< Föregående

Amisan