Trots din plats var två rader bort
slog du dig ner, mitt emot mig
på tåget mellan Lund och Landskrona

Jag ville räkna fräknarna i ditt ansikte
känna om din röda solbrända hy
brände lika mycket som dina klara ögon gjorde

Din hund, han såg mig
satt emellan oss och log
Han slickade min hand
och du ursäktade dig för hans beteende

Du steg av
blev tillslut en prick på perrongen
Jag ville luta mig ut, genom fönstret och skrika
du glömde kvar din parfymdoft mellan sätena

Kände du inte igen mig, det var ju jag
Jag som skulle älskat dig trotts en regnig sommar
din rufsiga frisyr
och ditt svullna myggbett på kinden

Snälla säg att vi ses igen

Jag sitter kvar här
och väntar