Idag är tankarna många. Jag är i ett mörker. Det liksom bara svepte över mig igår kväll. Jag är trött. På många saker. Trött på att aldrig ha pengar. Trött på att aldrig få ett förhållande att funka. Trött på pappor som inte finns där för två underbara skitungar som jag går genom eld för. Trött på att vara tjock. Trött på dålig självkänsla. Trött på ångest. Trött på egoismen som sprider sig i världen. Trött på rasism. Trött på män som vill knulla mig. Trött på att vara trött. Trött på att människor ska behöva vara döende för att dom ska nå fram och få folk att fatta nånting. Men framför allt är jag trött på människor. Eller jag är snarare trött på mänskligheten. Vi är så jävla fucked up. Så sjuka. Vi kommer bli våran egen död. Långsamt har vi ihjäl oss själva i jakten på evig lycka. Ja och även jag är en av dom, och jag är så trött på mig själv som tillåter mig att falla för mänskligheten.. Det som gör oss till människor. Jag vill inte vara sån längre. Jag vill just nu inte existera. Men jag gör det. Och det är dags att tänka om. Prioritera annat. För jag är så jävla trött