Bevittnar ivrigt vetenskapsnyheter
som talar om vår relativitet;
en sanning och en aktualitet
trots att det format oss i evigheter.

En resa från atomer till planeter
med gränslös glans av skapelsens estet,
men mitt i existensens gränslöshet
så ger mig bilden andningssvårigheter.

För mellan obegriplig kvantfysik
och skönheten i sfärernas musik
så klarnar plötsligt varats hopplöshet.

Om allting som vi ser är relativt
och allt vi gör är lika subjektivt,
då finns det ingen ömsesidighet.