Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag bäddar i idet

Med spröda toner
sjunger skogen en
melankolisk visa
på min hemfärd,
fyller mitt bröst
med vemod

Snart dags att
krypa in i idet,
i år ensam

Filmer, nötter, filtar
ska bunkras, förberedas
inför vistelsen

Plötsligt hörs
en klingande durstämma
i höstelegin
när en stannfågel
kvittrar till en annan:

Det finns en kista.
Jag har nyckeln.


Fri vers av Amisan
Läst 246 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2013-09-20 03:03



Bookmark and Share

  Stigi Skog
Höstens både vemod och inneboende hopp har du så vackert fångat i din text, vackert!
2013-09-24

  petter rost
Stannfågeln kvittrar
Jag har en nyckel här –
det finns en kista

... jag tror hela ditt lite vemodiga poem här kan fördela sej i ett antal haikus! Bättre eller inte så bra - vidunderligt vilket som!
2013-09-20

  Ljusletaren
Bäddar i sitt eget ide så fint ordat.
Inbäddad sorg som väntar på vårens väckning eller ...
/kram
2013-09-20

  Lars Hedlin
En text som känns i det inre!
2013-09-20

    ej medlem längre
Du har en underbar gåva...du kan verkligen skriva. Kram från vargen
2013-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Amisan