Åh min skapare, varför skyr du mig?
Födelsen bar föraktets färger
Du sådde frön av självhat i min själ
Sydde sömmar av svaghet på min kropp
För att sedan hånfullt skapa sinnet att begrunda dem


Varje framgång gav du en fadd förnimmelse
Strimmor av hopp släcktes skoningslöst
Mitt psyke tjänade som spelrum för din sadism
Kärleks fägring förblev för mig blott en hägring


Men min skapare, om du hatar mig
Om det här är allt som menats för mig
Om mitt öde ej bringar bättre dagar
Jag ber dig ödmjukt; ta mig härifrån
Släpp dina kedjor och låt mig gå