solkorn
sås in

i dagens händer





sju
sjöar


är blanka öar





varur
sju svanar

lyfter


örnens bud
in i kondorens fjäderhamn






en droppe regn
faller mjukt



landar i
stillhet




knoppen
slår ut


en droppe regn

är

liljans kalk




så är

regnens toner
rena






grå ögonvingar
omsluter

dagens morgonblad

regnfolk doftar puder
in i hudars
drömlängtan


fuktar
stigarnas blå
ådror

grå
ögonvingar

lyfter
skådar

markers djupsvar




följt henne har han



med
pannlobens
sinandelykta




han

stiger in i havets

skirgröna öga





han
öppnade händerna


slog hårt
de vita anemonfälten




han hörde ej sitt hjärta
lusten skriade




nu


sveper havet
klippstäderna



valarnas
tårar

stiger


med en kvinnas


skurna
stjälk






trippande
bladfötter

sprider glädje i natten


lärkan
bär rosmarinkvisten






till
flodens tröskel

porten glider upp

tyst




en mild andning


viskar
kom





ömt

lyfter kvinnan

kvisten
till bröstet





ögonen
klarnar

vid kryptans
ingång




hon viskar svagt


detta
upprepade mönster





en hand sträcks ut
en sticka
sträcks fram


lågan släckt
skälver
i svagt hopp

ännu



innan
stickan tänder lågan
synlig




blåser en hand
en mun
en pust ut stickan






hon har följt stegen
såg dessa steg
slokna

såg dessa steg
spira



mötte dessa ögon
detta tal
denna vänliga stämma




visst




upplevde hon sitt skygga
slog det med sig ifrån sig
hjärtat viskade
sitt seende

visst upplevde hon sitt skygga
instinkten bjöd henne till flykt
inte panikflykt
helt stilla
gå



ja

varför skall jag tillåta

varför viker jag ej
en svala
av detta ordblad




en hand sträcks ut
en sticka
sträcks fram

lutad till plånet
utplånas

det var
en tankesticka
med
doft av magnesium




detta
upprepande

repa
bär

krusbär




hon hörde darrande
skälvande vingar i lunden
av helgade klippträd