Dina ord viskas fram som om dom var ägda av kung Midas hand.

Våra läppar närmar sig varandra som mördarens skugga.

Ditt hjärta slår som vindens brus.
Mitt slår som trumman innan din skyldige ska dö.

Jag smeker dina rosenblads tunna hud.
Du ryser över den uttorkade handen som ger dig en sån stark värme.

Kyssen som blir är som när havets första droppar slår mot sten klippan.
Den slutar lika oskyldigt, våra läppar dras från varandra precis som offrets som fått en oväntad kyss på sin hals av mördarens kniv.

Du frågar hur jag ser dig.
Svaret är att jag ser dig som den sidan av solen som inte visas men din utstrålning gör jag att inte kan sluta titta

Mördaren fick frågan varför.
Hans svar är lika kallt som knivbladet, du var en kronros juvel mitt i guldliga tulpaners hav. Jag vara bara tvungen att ha dig...