Nu värker det igen,
jag vet inte varför
Det rinner tårar innanför huden
som vattenånga efter tonårsdotterns långdusch
lika kvavt att andas
samma motstånd att ta sig ut i kylan
till den otrygga världen utanför
bland De Fungerande...
Jag vill ligga i min säng
krama min sorg, hårt, hårt
som en älskad som är på väg ifrån mig
Lämnar jag dig?
Är det det jag gör..?
Jag vet inte vad det är jag känner
Under min psykofarmakabedövade fasad
ljuder alla skriken tomma
Kommer inte längre än till känslan
där innebörden aldrig lyckas tränga sig fram
Får kväljningar av allt som stockar sig
Kräker upp galla
och lösryckta vokaler
med konsonanterna envist hängande i gomspenen
Önskar mig bort från mig själv
Önskar mig bort från allt
ändå är jag precis
där jag ska vara
just
nu