Tystnaden krälar längs golvet, den väser och skriker. Den brottas, den slåss.
Kan inte fly, kan inte slita sig loss.
För när tystnaden krälar är ensamheten ett faktum.
Du kan skrika. Men det är ändå bara du i detta rum.

Kasta tomma skämt på tomma människor
det spelar ingen roll, för ensamheten inom dig bor.
Du kan försöka fly, hitta nån ny.
Kamrater, kompisar, vänner.
Det spelar ingen roll hur många du känner.
För ensamheten har byggt bo, du får aldrig mera vila, får aldrig någon ro.

Tusen nålar i mitt bröst.
Finns ingenstans för mig att finna tröst.
Världen är så rå, alltid lika grå.
Ensamheten dränker mig inifrån
Rösten i huvudet skrattar. Vafan trodde du ditt jävla fån?

Ensam, ensam, ensam. Tomheten letar sin in under min hud
jag slänger mig in i väggen. Satsar på galen brud.
Kanske är det bäst såhär.
att vara själv, att aldrig bli kär.
Acceptera tomheten, för det är så det är.