Ett utan sammanhang,
utan samma kurvor, brytningar och avvikelser som ni
Går inte att klumpa ihop mig i en gemensam kulturdeg,
Jag är smaklös
Barkmjölet som utfyllnad
Den äkta varan räcker inte till
-Så du vill vara med, men tyvärr, hur ska vi nännas röran som är du?

Jag
Teleprompternas inre röst, avsaknaden av spår
Lösa konturer
-Var vänlig ställ dig i kön.
Jag glider mellan samvarons tunna trådar
Vad är ett jag om det aldrig fastnar
Om det aldrig stelnar till identitet
-Nästa.

Härkomst okänd, ursprung ointressant
Vidare, söker nya blickar att möta
Men alla avger dessa
Hemligheter
Nycklar till språk och gester
Gömda i glömda kistor av tätaste integritet
Dolt bakom traditionsenliga slöjor
Tillverkade enligt andra mått än mina
Tillverkade enligt alla mått förutom mina.

Så kommer den
förståelsen att bara ett samband sträcker sig
den mellan mig och nejden
det finaste jag någonsin kan bli
eller likna
Jag lägger mig och låtsas vara bergen
tiger
Jag ömsar mitt trötta skinn i ett landskap utan namn och språk
Spanar över städer och låter fåglar klia mina ryggar

Himlar
Låt min kropp falla sönder nu
Vänta inte på solen
Eller andra som kan döma mig
Min sista vilja
Må den bli ett med mörk mylla
Somna och stelna
I nya formationer
Som bryter dagens första strålar
-Var vänlig vänta.

Ni kan väl ändå ge mig
bättre namn eller nya kläder
försöka
Konsolidera något som varar
Längre än min
Fåfänga
Samma som fick mig att avundas
Bergen utan ögon
Bergen utan gömda rum
Det dröjer kanske
100 år ibland
Men jag kan vänta på ett namn
jag väntar på föreningen av ben och jord
mitt enda namn
förruttnelsen
och sedan
frid