Europa är den blodiga kampen mellan människor och djur. (Här står också demokratins vagga.)

Respektabla roar sig på ett både folkligt och mera seriöst plan, de magiska krafterna och oändligt tålamod blir sken. Tågen går allt fortare.

Hemgiften betalas och bruden är klädd i rött. Kvinnorna drömmer om elegant konst i sina gravkamrar. De levande är beroende av hjälp från de döda. En man är död, själen har lämnat hans kropp och söker sig en ny bostad. Kanske har den inte varit riktigt nöjd med sin begravning. Gravarna var nästan exakta kopior av deras hem, bara med den skillnaden att de tillverkades i mera hållbart material. Damerna diskuterar de stränga reglerna för takt och ton.

Under årtusenden lever människan i västerlandet, isolerad och olycklig i sina anonyma storstäder. De levde alltså ett bekvämt och tilltalande liv, åtminstone om de hade de ekonomiska förutsätt----börja om från början igen. Skapa regler för takt och ton.

Är det västerlänningarna som har gjort avkall på det mänskliga? Man svärmar för den primitiva principen "ät, drick och var glad". Men icke desto mindre utan kloaksystem (nu bostäder för flyktingar från utplundrade och brända städer där de hade levat ett eländigt liv). De rika kan sitta där och titta ner på gatulivet utan att själva bli sedda. Även traditionella redskap som inte ändrat utseende på hundratals år eller sen de uppfanns blir nu omstöpta till nya former.

Genom flykt ut på landet eller vilda nöjen försökte man möta pestens hot.

Den civiliserade människan var en slav, som hela tiden oupphörligt måste kämpa för att försöka bli av med sina bojor.

Europas egendom (tillräckligt attraktiva, intellektuella och vitmålade individer) betonar sin individualitet. I primitiva masugnar smälter människan medan osynliga musikanter försöker imitera fåglasång och vattenfall.